Amanda

Förresten, det var kent igår. Sjukt bra och längtar tillbaka. Lite pinsamt att jag börjar gråta av kärleken väntar men nja, det gör inget. Jag stog och gömde mig och njöt av att vara i det sällskapet jag var och att höra en av mina favoritlåtar någonsin live.  Jag älskar känslan att komma hem mitt i natten med rivsår från pins, blåmärken över hela kroppen, öm armbåge, sunkiga kläder och konfetti i bh:n. (Jag fick det att låta lite fel men jag antar att konfettin styrde era tankar på rätt bana igen.)
Natten tillät mig en timmes sömn så jag kanske borde cykla upp till stallet och gå och lägga mig efter bolibompa som man gjorde när man var liten så jag orkar leva.