Amanda

Nu har jag knappt kunnat sova förns klockan 4 i två nätter. Det är helt värdelöst och just nu känner jag mer för att försvinna än att göra allt jag borde göra. Mina nätter nu tycks härma de jobbiga nätterna jag hade i vintras. Jag ligger och vrider mig, springer upp och skriver värdelösa låttexter, har en krampliknande ångest och känner för att måla. Malå? Ja, måla. Mitt rum är sjukt tråkigt och behöver, som man kan uttrycka det, "piffas upp". Även om jag är jättetrött vill jag hemskt gärna bara ändra på allt. Jag ligger och önskar att någon ska krypa ner till mig och säga att jag är värd något. Jag har för många tankar, jag tänker så mycket att det övertar min styrka, min ork.

Jag vill fortfarande se Coldplay och hoppas verkligen, verkligen, verkligen att det löser sig så jag och Tone kan åka upp och se dom. Håll tummarna för mitt liv.

Jag är oerhört smickrad. Jag ska skärpa mig och ge dig en chans, jag lovar.

Jag känner mig upprymd och tom. Hur går det ihop egentligen? Inget mellanting utan båda. Ibland finner jag mig själv lite förvirrande för både mig själv och omvärlden. Igår kom Tone ner till mig. Jag plågade henne med att vara med i stallet och sådär. Vi förtärade pizza + två chipspåsar, (haha, alltså av den mindre storleken), så vi tog en promenad och stötte på Per, Linus och öh, John? I alla fall lite slumpen men kul. Var ute och plockade tusen rosblad borta på torget och satt och pratade i en mysig vrå. Låg och pratade till tre och jag drömde att jag var kidnappad. Nog med det, jag är trött nu i alla fall och Tone har stuckit till Paula.

Jag är helt jävla jätte as mycket på att åka till Stockholm och se Coldplay i höst. ÅH, vad jag vill. Ska försöka lösa det där innan biljetterna tar slut hade jag tänkt. Nu ska jag, hmpf, inte göra någonting. Känner mig sjukt osocial men ja, umgås med mig någon gås? baaah HEJDÅ

(Vad har hänt med mina bloggar? Jag var ju seriös en gång i tiden.)

Fredag, Midsommar 20/6
Försov mig på morgonen, så jag inte hann duscha. Som tur var duschade jag dagen innan endå. Åkte vid sju och var framme i Glommen, Hallands län vid elva tiden. Övade lite på låten jag och Josefine skulle spela vid vigseln och gick bort till lokalen och åt. Sen var det vigseln och jag grät. Extremt vackert! Sen spelade jag och Josefine "Stay with you" med John Legend. Blev lite jobbigt när jag var helt skakis men det gick rätt bra, det blåste trots allt så mycket att vi inte hördes så mycket endå. Senare var det massor skålar och mat och jag körde stay with you igen, nu på scen. Fan vad jag tycker det är obehagligt med scener, måste verkligen öva! Fick i alla fall massor beröm efteråt så det är väl helt okej endå. Senare på kvällen frågade min kusin om jag inte ville spela in lite sång på hennes musik i augusti när jag endå åker ner så visst, fan, blir helt exhalterad, kuuul! Tog några svängom med kusinerna senare också. Min ytterst lite äldre kusin Manne som bor i götet ska på WOW också, haai alltså fan vad kul. (Virrig blogg tja jag är en mango).

Lördag 21/6
Sov till elva eller nått. Kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde denna dag. Eller jo, jag, linda, mamma och joen spelade mini golf i skrea. Sen slappade vi bara.

Söndag
Sovmorgon igen. Väcktes av Lindas lilla halvbror böh, jobbig typ. Var bara hemma denna dag tror jag. Gick upp till stenen i blåsten och regnet och satt längst ut på en sten och fick vattenskvätt och sjöng. Underbart.

Måndag
Åkte in till Varberg, fyndade två klänningar och såg massor surfare. PS: jag ska lära mig att surfa nån gång!

Tisdag
Åkte in till falkenberg och gick runt lite. Chill dag

Onsdag
Gick upp vid nio och åkte till Göteborrrg där min baby Sandra mötte upp mig. Hallå hon är snygg och jag vill ha henne mellan två vita lakan som Ida brukar säga. Haha, okej där tog jag i men hon är söt. Sprang upp på Haga och fikade lite. Jag vet numera vart Håkan Hellström bor, du kan få min autograf om du vill. (Juste, jag sprang på Kristian Anttila på resecemtrumet, det äcklet.) Var hemma och Sandra ett tag också bah. Åkte hem vid sju och kom hem vid tio. Satte mig och kollade på my loved Projekt Runway då, haha, nörden<3

Fakta utöver detta: Jag har gått upp typ 2 kilo för att jag har käkat som en gris. Jag har aldrig blivit hungrig under denna vecka, sjukt! Jag har förtärat alkohol varje dag och känner mig lite av ett alko men nu är det slut på det. Nu okrar jag inte skriva mer och creeds till dom som faktiskt orkat läsa. Imorgon kommer Tone ner till mig och jag ska tvinga henne att sova här. TJING bah

Nå, i fredags gifte sig min syster och det var sjukt fint. Jag tänkte skriva typ ah, allt imorrn, (eller idag fast på förmiddan istället för natten). Allt menas med allt jag gjort sedan torsdags kväll då jag skrev sist. Tänkte bara bifoga lite bilder från bröllopet.

Jag måste gå upp vid sju imorgon för att åka ner till Glommen imorgon, en lite håla ganska nära Falkenberg. Jag är inte så jättepepp men min syster ska gifta sig så känner inte mig så jättepepp att stanna hemma heller. Det värsta är väl att jag hatar för en gångs skull att åka ifrån Söderköping, sjukt men sant. Jag har min anledning och just den känns rätt patetisk just nu. Känner mig jävligt oattraktiv och jobbig men haha, det är ju bara jag som kan göra något åt det. Det känns inte som om jag behöver skriva så mycket mer. Kommer hem på onsdag igen och har antagligen ingen tillgång till internet där nere så hör gärna av er via telefon. Just imorgon kommer jag vara väldigt upptagen men efter det kommer jag antagligen bara ha skittråkigt med min mormor och mamma så ring och sms:a väldigt gärna, (0762284418). Nu ska jag packa färdigt och borsta min hund, kul.

Hejdå.

Jag gillar nyckelben, kindben och starka käklinjer. (Jag måste sluta med det här.)

Just nu känner mig mig avundsjuk men endå rätt nöjd. Jag kan nöja mig med den blandningen just nu, jag är ganska glad idag trots allt. Jag är fortfarande sjuk, men jag hoppas på att jag klarar att sjunga på Lindas bröllop på fredag i alla fall, det borde gå. Jag hostar ju inte lika mycket längre och halsen är bättre.
Jag tror jag ska omdesigna min blogg, den är lite boring, den kanske jag ska få lite liv på (jag kommer antagligen inte lyckas). Nu ska jag försöka logga in på msn igen. Det går inget vidare, men ah, nu ska jag inte skriva något mer här haha, känner mig ungefär lika boring som designen. Puss

K.O.B var mysigt. Skuttade upp och sprattla omkring i gruset några gånger, blev helt svimfärdig av det men endå, vad gör det. Var där med Per, Linus, Jesper och Tone. Lustigt att vi har hamnat på samma ställen dom senaste veckorna, i för sig, mycket trevligt det. Jag kommer kanske fortsätta vara så här aktiv på bloggen tror jag. Alltså, idag-aktiv. Kanske skriva lite vad jag har för mig. Bilddagboken funkar inte riktigt på det sättet det är menat med mig så ja, vi får se hur jag gör. Jag ska nog gå och lägga mig nu, skönt. Mina ögon bara rinner nu igen. Värdelöst det där, jag ser ju ingenting när jag är ledsen! Godnatt.

Uppdat: 01:18
Nu känns allt så där dumt igen. ÅH varför leder jag in mig själv i sånt här elände? Det tar för lång tid att ta sig ur det igen. Kan du inte bara visa något tecken, good or bad doesn't matter, jag vill bara inte våra så förvirrad.

Det känns lite löjligt att jag inte gjort någon glad-text efter  "Do you want to see the world in a different way?"-inlägget. Men jag vet inte, när jag väl är glad umgås jag ju med vänner sen blir dom där dåliga tankarna dominerande. Sjukt dumt och sjukt jobbigt.

På tal om sjukt är jag just det - sjuk idag. Det kan vara allergi, men jag är rätt skeptisk till det faktumet. Jag hoppas att jag blir frisk snart i alla fall. Jag hatar att inte kunna sjunga, att ha världens jävla rethosta och att vara helt matt. Jag ska försöka orka gå bort till Rådhustorget klockan 8 ikväll och se på Kidz Of Babylon. Det är jävligt värt att dom kommer till Söderköping faktiskt. Dom är inte särskilt stora i för sig, men dom är pretty awesome. Vi kanske syns.

Jag har ingen lust att gå och lägga mig för jag vet att jag inte kommer kunna somna på flera timmar endå. När blev allt så svårt? Jag trodde det där med sömnlösa nätter var över i vintras. Den sista veckan har varit förjävlig rent personligt och det tär extremt på mitt levnadsmönster. Jag förstår inte varför jag blir självkritisk av att vara kär. Varför måste jag ens bli kär? Det har aldrig blivit bra endå.

Det känns som om jag kommer att förstöra allt som går att förstöra på alla sätt som finns. Var det meningen att det skulle bli så här? Allting bara spricker mer och mer. Nu är jag så där olyckligt kär som jag alltid lyckas bli. Varje gång jag blivit intresserad av någon känns det bra i några dagar och sen brister mitt självförtroende och jag blir bara rädd. Du är tvärt om, du blir nonchalant på din bästa vän och struntar i hennes känslor, du tror att hon tycker att det är okej så länge du själv inte är säker på dina känslor. Du menar inget illa men du gör henne illa genom att vela och försöka ljuga för att göra situation enklare. Hur roligt är det för henne att vara jag?
Jag vet inte vart jag ska vända mig, vem kan jag prata med som förstår mig? Jag är för rädd för att säga något till någon annan, du är den en de två som vet men endå låtsas som om jag inte har sagt det. Allt som var menat till att bli roligt blir åt helvete och på något vis lyckades jag börja gråta bland 100 personer igår utan att någon märkte det. När blev jag osynlig? Jag är så jävla trött på att vara ledsen nu.

Jag pallar fan inte. Låt honom över åt mig i stället för att ja, inte göra det.

Jag vet inte varför jag alltid lyckas känns mig så enormt misslyckad varje gång jag börjar gilla någon. I stället för att se det positiva ser jag alltid den negativa vilket alltid bara gör mig rädd och osäker. De där känslorna som jag känner varje gång mitt liv förändras på ett dramatiskt sätt. Till exempel när mamma och pappa flyttade isär i Mars detta år. Mitt liv blev helt rubbat och jag kände mig oroad hela tiden. Jag såg min mamma gråta och höra hennes skrik hela tiden. Men jag förstår inte varför det känns som att, när jag blir lite intresserad av en kille får jag samma nästan tyngd på mig. En oro som duker upp hela tiden. Jag vill inte känna så här, jag är inte helt säker på om jag misstolkar saker eller om det är så. Om jag har totalt fel eller om jag faktiskt inte är attraktiv alls. Jag vet inte någonting ibland och det skrämmer mig så mycket att jag får svårt att sova. Det är så frusterande att jag är så dum att jag inte ens vågar försöka när jag väl har fått för mig att han inte är intresserad av mig. Har någon ens varit kär i mig någon gång? Tycker någon att jag verkligen är värd att älska? Är jag snygg? Är jag attraktiv? Är jag någon märkvärdig? Är jag en värd att vara din vänn? Jag vill på något vis på reda på allt som rör folks känslor och åsikter om mig men jag är för rädd för att ens be om dens åsikt. Även om jag har överdrivet många bra vänner nu sitter dom där nätterna då jag låg och drog in magen i hopp om att om jag hade den indragen tillräckligt länge skulle den stanna där. Jag har alltid varit kraftigt byggd, (dessa nätter var när jag var 8 eller 9 år), men även om jag är inte är lika kraftig längre sitter det kvar. Jag vill inte känna mig isäker på min kropp, men vem vill det? Men endå känns det så otypiskt mig att känna mig osäker. Jag är nog egentligen jävligt säker på mig själv, om hur folk ska behandla mig men det gör inte hela mig. Jag brister så fort det händer något som rör mitt utseende, kanske inte ansiktet dock men min mage, mina lår och allt mellanting som jag helst vill ska vara obetydligt. Varför är jag så förjävligt utseéndefixerad för?

Varför kan man inte få må bra i mer än 2 dagar?









Ditt hjärta måste gå sönder och sömnlösa nätter och tårar väntar
Ditt hjärta måste gå sönder och att blunda och ducka hjälper inte nu
Men efter regn kommer alltid sol och smärtan gör att du känner att du lever
För alla hjärtan måste gå sönder ibland