Amanda

Jag vet inte varför jag alltid lyckas känns mig så enormt misslyckad varje gång jag börjar gilla någon. I stället för att se det positiva ser jag alltid den negativa vilket alltid bara gör mig rädd och osäker. De där känslorna som jag känner varje gång mitt liv förändras på ett dramatiskt sätt. Till exempel när mamma och pappa flyttade isär i Mars detta år. Mitt liv blev helt rubbat och jag kände mig oroad hela tiden. Jag såg min mamma gråta och höra hennes skrik hela tiden. Men jag förstår inte varför det känns som att, när jag blir lite intresserad av en kille får jag samma nästan tyngd på mig. En oro som duker upp hela tiden. Jag vill inte känna så här, jag är inte helt säker på om jag misstolkar saker eller om det är så. Om jag har totalt fel eller om jag faktiskt inte är attraktiv alls. Jag vet inte någonting ibland och det skrämmer mig så mycket att jag får svårt att sova. Det är så frusterande att jag är så dum att jag inte ens vågar försöka när jag väl har fått för mig att han inte är intresserad av mig. Har någon ens varit kär i mig någon gång? Tycker någon att jag verkligen är värd att älska? Är jag snygg? Är jag attraktiv? Är jag någon märkvärdig? Är jag en värd att vara din vänn? Jag vill på något vis på reda på allt som rör folks känslor och åsikter om mig men jag är för rädd för att ens be om dens åsikt. Även om jag har överdrivet många bra vänner nu sitter dom där nätterna då jag låg och drog in magen i hopp om att om jag hade den indragen tillräckligt länge skulle den stanna där. Jag har alltid varit kraftigt byggd, (dessa nätter var när jag var 8 eller 9 år), men även om jag är inte är lika kraftig längre sitter det kvar. Jag vill inte känna mig isäker på min kropp, men vem vill det? Men endå känns det så otypiskt mig att känna mig osäker. Jag är nog egentligen jävligt säker på mig själv, om hur folk ska behandla mig men det gör inte hela mig. Jag brister så fort det händer något som rör mitt utseende, kanske inte ansiktet dock men min mage, mina lår och allt mellanting som jag helst vill ska vara obetydligt. Varför är jag så förjävligt utseéndefixerad för?

Varför kan man inte få må bra i mer än 2 dagar?









Ditt hjärta måste gå sönder och sömnlösa nätter och tårar väntar
Ditt hjärta måste gå sönder och att blunda och ducka hjälper inte nu
Men efter regn kommer alltid sol och smärtan gör att du känner att du lever
För alla hjärtan måste gå sönder ibland