Amanda

Jag har en massor genomtänkta fraser som jag vill skriva här. Men jag tror alltid att folk ska tycka att jag är jobbig. Folk må tycka det, men varför bryr jag mig? Jag brukar vara den som inte bryr sig, i alla fall vill jag vara den. Även om det kan bli jobbigt att folk tycker saker om varandra,  retar upp sig på att någon går på viss sätt eller på något vis fångar någons uppmärksamhet på ett negativt vis anser jag det vara bättre än att vara osynlig.
Tänk dig att ingen uppfattar dig, du bara står där, med inget varken åt det vackra eller det fula hållet. Genomskinligt vanlig. Du blir en kliché, en endå inte riktigt. Alla känner dig men du är ingen vän. Du finns där, men ingen pratar med dig. Du blir ingen märkvärdig. Istället för mobbad blir du ensam. Borde inte det vara lika jobbigt?